I evidenshierarkin ligger fallbeskrivningen längst ner, medan den systematiska översikten och metaanalysen glänser på toppen. Bevisstyrkan hos enskilda patientfall är svag. Ändå har de sin plats i den medicinska litteraturen.

En gång i tiden bildade fallbeskrivningar huvudfåran bland medicinska artiklar. Under senare delen av 1900-talet ersattes de nästan totalt av mer systematiska forskningsmetoder (1).

Mot slutet av millenniet ökade dock intresset åter. År 1995 introducerade tidskriften Lancet en avdelning för referentgranskade fallbeskrivningar. År 2007 lanserades den första internationella tidskriften enbart för patientfall, Journal of Medical Case Reports (2,3).

Chefredaktören för tidskriften motiverar publiceringen av fallbeskrivningar så här: ”I en tid av evidensbaserad praktik behövs praktikbaserad evidens.” (4)

Vad har då observationer från ”praktiken”, dvs. patientarbetet, att erbjuda den medicinska kunskapen?

Mycket.

Överraskande iakttagelser om symtomkomplex, kliniska fynd, sjukdomsförlopp, läkemedelsinteraktioner med mera kan inte publiceras i någon annan form. Efterhand som antalet publicerade fall ökar blir det möjligt att studera ämnet mer systematiskt (2).

Upptäckten att talidomid orsakar allvarliga fosterskador publicerades som en fallbeskrivning (5). Därefter följde fler.

Fallbeskrivningar är således en oumbärlig del av läkemedelssäkerheten och kan också förändra behandlingspraxis. Samtidigt är det viktigt att minnas att enskilda observationer i sig inte kan generaliseras, och de bevisar inte heller orsakssamband (2).

Sällsynta sjukdomar kan sällan undersökas med ett randomiserat kliniskt experiment. Fallbeskrivningar, ”naturliga kliniska experiment”, kan vara den enda möjligheten (2). Inom psykiatrin och psykoterapin är just fallbeskrivningar ett sätt att på djupet förstå och dra lärdom av mänskliga fenomen. De är också viktiga för utvecklingen av psykoterapins teori (6).

Läkare blir man genom läsning och praktisk erfarenhet; den senare växer i patientarbetet. Fallbeskrivningen gör läkarens erfarenhet tillgänglig för kolleger. Ingen annan typ av artiklar kan på samma sätt behandla den kliniska praxisen, t.ex. det diagnostiska detektivarbetet eller behandlingen och observationen av patienten (2).

Journal of Medical Case Reports har publicerat internationella riktlinjer för hur fallbeskrivningar görs (7). Enligt dem krävs patientens samtycke för publicering. För att skydda patientens identitet kan detaljer av mindre relevans för det medicinska innehållet ändras eller utelämnas.

Att fallbeskrivningar är underhållande läsning ska inte heller underskattas. Manuskript till fallbeskrivningar är mer än välkomna till Läkartidningen: https://www.laakarilehti.fi/kirjoitusohjeet/tapausselostus/

Läs också fallbeskrivningen om hur påssjuka orsakade eksem hos en ung patient.