Förhandsröstningen i välfärdsområdesvalet inleds nästa vecka. I Helsingfors väljs beslutsfattarna inom vården i samband med kommunalvalet.

Välfärdsområdenas fullmäktige har nu arbetat i drygt tre år. Början kan svårligen beskrivas som en framgång, eftersom kritik har haglat lite från alla håll.

Senast var det utgifterna man förfasade sig över.

I fullmäktige sitter sammanlagt 1 379 ledamöter. Mötesarvodenas totalbelopp 2023 var mer än 14 miljoner euro. Därtill kom ersättningar för resor och förlorad arbetsförtjänst (1). I Sitras färska undersökning framgick det att en ordförandes årsarvode kan vara mer än 40 000 euro (2).

Att beskärma sig över arvodena går hem i medierna, men ur ett helhetsperspektiv är de futila: 14 miljoner euro, dvs. 0,05 procent av detta års beräknade finansiering om 26,2 miljarder euro.

Det finns således viktigare ämnen att diskutera än ledamöternas arvoden.

Den väsentligaste frågan är existentiell: behövs fullmäktige?

Det är lätt att utdöma dem som onödiga. Regionförvaltningen håller möte på möte, men det är staten som håller i taktpinnen. Staten ger pengarna och har börjat fatta allt mer detaljerade sparbeslut.

Likafullt konstaterade Institutet för hälsa och välfärd THL för ett par veckor sedan att vårdreformen på många håll har lyckats (3). Tjänsterna på befolkningsnivå har blivit bättre och den trenden håller i sig. Det beror på att organiseringen koncentrerats till större enheter.

Välfärdsområdena är således av godo.

Så även deras fullmäktige.

De möjliggör lokala beslut, stärker demokratin och beaktar områdets särdrag.

Bara reformen några år till får visa vad den går för kanske det blir dags att också dryfta beskattningsrätt. Enligt forskningslitteraturen skulle det främja effektiv hushållning och utjämna den nuvarande modellens fluktuationer i finansieringen (4).

Politiskt är beskattningsrätt emellertid en känslig fråga som kräver bred konsensus.

Innan några beslut fattas är det därför viktigt att veta hur områdenas demokratiska organ fungerar och vilken roll de till sist kommer att ha. Om de någon gång får beskattningsrätt har de redan från början erfarna vårdexperter i sina fullmäktige.

Under sin andra period får fullmäktige i stället för organisationsmodeller fördjupa sig i tjänsterna, ett område som yrkesfolket är bäst på.

Över 200 läkare ställer upp i fullmäktigevalen. På sidorna 498–502 berättar vi vad de heter, var de ställer upp och vilket parti de representerar.

Mer detaljerade presentationer och valteser hittar du på våra webbsidor, www.laakarilehti.fi/jasen/aluevaaliehdokkaat/.