Pertti Saloheimo

Kommunikationsförmåga har numera integrerats i läkarnas grundutbildning. I kunskapsmålen för nya läkare får den en framträdande position: ”En nyutexaminerad läkare kan kommunicera tydligt, effektivt och lyhört” (1).

Förutom samtalet på mottagningen spelar också språket och ordvalen i journalanteckningarna roll.

I och med att patientjournalerna inte längre handlar enbart om kommunikation läkare emellan ställs nya krav på dem. Också patienterna söker information i journalerna. Anteckningarna kan antingen förstärka eller försvaga patientens förtroende för läkaren och därmed inverka på hur vården lyckas. Läkarens text kan väcka eller släcka patientens hopp (2).

I en amerikansk studie beskrevs olika uttryck kring övervikt, ålder, sinnesstämning och allmänt intryck som kränkande eller stämplande av de tillfrågade patienterna. Också anteckningar om rökning eller användning av rusmedel kunde upplevas som stämplande. Som tecken på bristande respekt sågs att patientens åsikt inte hade bokförts, att den hade missuppfattats eller att den inte gavs något värde (3).

Somliga patienter upplevde att man hade gjort inkorrekta antaganden om dem. Vissa uttryck tolkades som en antydan om att patienten själv vore skyldig till sitt hälsotillstånd. Somliga var överraskade av att läkaren hade antecknat sådant som inte hade diskuterats på mottagningen eller som patienten själv upplevde att hen hade berättat privat, ”off the record”, för läkaren (3).

Kvinnor, arbetsoförmögna, arbetslösa och personer som upplevde sitt hälsotillstånd som dåligt kände oftare än andra att de hade blivit kritiserade eller kränkta (3).

Då informationen i journalerna överförs till följande vårdhändelse kan oövervägda och även ofrivilligt stämplande och underskattande uttryck påverka attityderna hos de läkare som då vårdar patienten. Om en läkare upplever sin patient som ”besvärlig” efter att ha läst journalanteckningarna kan det likt en självuppfyllande profetia försämra atmosfären under mottagningen och i värsta fall även själva vården (4).

I kompetensmålen för den nyutexaminerade läkaren ges därför följande råd: läkaren bör kunna ”tala, skriva och använda elektronisk kommunikation (också i patientjournaler) på ett tydligt och effektivt sätt och med beaktande av mottagarna” (1).

Ett respektfullt språkbruk som beaktar patienten är inte enbart en fråga om artighet; det påverkar patient-läkarrelationen och rentav patientens framtida vård. Att använda en patientvänlig vokabulär stöder också patientens och läkarens gemensamma beslutsprocess (4).