För ett par veckor sedan lyfte finansminister Riikka Purra i Helsingin Sanomat fram hälsoskillnaderna i Finland (https://www.hs.fi/politiikka/art-2000010290773.html">1). Hon menade att det med en ny slags skattepolitik vore möjligt att inte bara stärka statsfinanserna utan också främja hälsan.

Idén är värd allt understöd, men motiveringarna höjer många ögonbryn.

”Beaktar man att människan har varit på månen är det svårt att tro att hälsobeskattning vore omöjlig att genomföra. För hög konsumtion av transfetter, salt och sockertillsatser är jämförbar med alkohol och tobak”, sade ministern.

Har människan varit på månen kan hälsobeskattning inte vara en omöjlighet. Men att transfetter, salt och socker är jämförbara med alkohol och tobak?

Jag dristar mig att vara av annan åsikt.

Alkohol beskattas inte bara av hälsoskäl. Den beskattas för att överkonsumtion orsakar sociala och samhälleliga problem. Alkoholen syns på arbetsplatserna, den syns inom barnskyddet, den syns i skilsmässostatistiken, den syns som personliga tragedier. Den syns som enorma utgifter för samhället.

Därtill framkallar alkohol och tobak starkt beroende. Det är ingen slump att unga beskyddas med både beskattning och åldersgränser. Det förvrängda i Purras tänkande kan åskådliggöras med att fråga om transfetter, socker och salt borde vara förbjudna för personer under 18 år.

Precis. Så olika saker handlar det om.

Petteri Orpos regering har också i övrigt velat behandla alkohol som en vanlig produkt. Att öppna för starksprit i matbutikerna är inte enbart en näringspolitisk fråga. Det handlar om social- och hälsovårdspolitik. Önskvärt vore att regeringen med fastare hand också tar tag i problemen med nikotinprodukter.

Purras bisarra motiveringar får dock inte dölja det väsentliga. Regeringen har satt hälsoskatter på sin agenda.

Bra så. Pia Pajunen och Janne Leinonen från FPA berättade i vårt förra nummer att kostnaderna för läkemedel mot fetma skenar iväg om inte fetmaepidemin stävjas (https://www.laakarilehti.fi/mielipide/lihavuuspandemia-vaatii-eduskunnalta-toimia/">2). Någonting måste göras.

Professorerna Pertti Mustajoki och Pekka Puska hakade på och krävde att riksdagen stiftar lagar för att minska marknadsföringen och konsumtionen av skadliga livsmedel (https://www.laakarilehti.fi/mielipide/lihavuuspandemia-vaatii-eduskunnalta-toimia/">3). Det skulle ske genom beskattning av produkter med hög sockerhalt och begränsning av reklam riktad till barn.

Salt-, socker- och fettskatter har också Institutet för hälsa och välfärd THL föreslagit.

Skatterna kan vara svåra att genomföra, och deras effekt har ifrågasatts (https://yle.fi/a/74-20026779">4). De bör dock testas – och ses i en vidare kontext. Enligt Mustajokis och Puskas försiktiga uppskattning orsakar fetman årliga tilläggskostnader om 3,5 miljarder euro för hälso- och sjukvården. Inför det beloppet känns det sekundärt att dryfta beskattningsutfallet.

Regeringen är således på rätt spår, bara den lämnar frågan om alkohol och tobak utanför diskussionen. Och inser att vi talar om ett större problem än budgetunderskott.