Regeringen offentliggjorde inför midsommaren en lagproposition som förhoppningsvis inte faller i glömska under semestern.

Lagpaketet som nu är på remiss är en del av en bredare reform av läkemedelsfrågor – en reform med många goda föresatser. Att sänka läkemedelsförsörjningens kostnader, höja säkerheten inom läkemedelsbehandlingen och att förbättra servicen är eftersträvansvärt. Med paketets hjälp ska tillräcklig finansiering också reserveras för att trygga vårdpersonalens minimistorlek.

De goda föresatserna får inte dölja det usla genomförandet.

Propositionen ökar läkarnas byråkrati vid läkemedelsordination. Växande antecknings- och rapporteringsskyldighet går stick i stäv mot strävan att effektivera hälso- och sjukvården. Läkarens arbetstid ska inriktas på patientarbete, inte datasystem.

I fokus står biosimilarerna. De är biologiska läkemedel som är jämförbara med originalpreparat. De används bland annat mot diabetes, olika cancerformer samt inflammatoriska led-, hud- och tarmsjukdomar.

Trots att en biosimilar inte är en exakt motsvarighet till originalpreparatet har Fimea poängterat att de är trygga att använda. Behandlingen kan alltid inledas med similarer.

Trots all information och gällande anvisningar har ordineringen av biosimilarer framskridit beklagligt trögt. Inte heller priskonkurrensen fungerar ordentligt. Om man i både pågående och nya behandlingar övergår till similarer sparar samhället tiotals miljoner euro. I mitten av juli fanns det 63 biosimilarer i Finland. De kunde ersätta 18 verksamma ämnen.

Regeringen tar nu i med hårdhandskarna för att öka användningen av similarer.

Då skyldigheten att ordinera biosimilarer tidigare nämndes i endast anvisningar och i förordningen skrivs den nu in i lagen. Av de möjliga biologiska läkemedlen ska läkaren välja det billigaste.

I annat fall kan FPA som första åtgärd ge en anmärkning utan besvärsrätt. Följande steg är att FPA kräver korrigering av bristerna. Kravet kan förenas med vite – och det kan också gälla en enskild läkare.

Läkaren är då skyldig att varannan månad avge en rapport till arbetsgivaren om sina läkemedelsordinationer. Arbetsgivaren – vårdenheten – ska göra lika tre gånger om året.

I exceptionella situationer kunde en läkare ordinera också någon annan version än den billigaste. Den medicinska motiveringen ska då skrivas in i själva ordineringen i stället för i patientdokumenten.

Läkemedelsordinationerna skulle vara i kraft ett år, mot nuvarande två.

Det finns en risk för att lagpaketet medför mer jobb med datasystem för läkarna – som om det inte fanns tillräckligt redan nu. Också rapporteringen till FPA skapar onödig byråkrati. FPA får uppgifterna om ordinerade biologiska läkemedel från Receptcentret.

Vitet är oskäligt. Åtminstone ska det inte gälla enskilda läkare.

Positivt är det krav på datasystem som gäller arbetsgivaren. Receptprogrammet ska ge information om jämförbara biologiska preparat inklusive prisuppgifter, analogt med läkemedelsutbyte vid apoteken. Hittills har man varit tvungen att söka prisuppgifter annanstans. Då är det lätt att ordinera samma som hittills.

Om användningen av biologiska läkemedel inte framskrider tillräckligt med hjälp av information och rationell läkemedelsbehandling är utbyte vid apoteket ett bättre alternativ, trots dess brister.