Pertti Saloheimo

Jordens stigande medeltemperatur är det största hotet mot folkhälsan i vårt sekel (1). Av de läkare som väljs in i riksdagen – liksom av alla andra läkare – har vi rätt att förvänta oss hälsofrämjande insatser.

Som kritisk gräns för uppvärmningen betraktas 1,5 grader högre än under förindustriell tid. Enligt den internationella klimatpanelen IPCC:s färska rapport från förra veckan tycks det fortfarande finnas en chans – låt vara ytterst liten – att nå det målet. Medlen finns, de måste bara omedelbart tas i fullskaligt bruk (2). Klimatförändringen orsakar betydande skada redan nu, men med en uppvärmning på mer än 1,5 grader är risken stor för att jorden råkar i ett akut instabilt läge (3).

Temperaturen är inte det enda problemet. Den accelererade artförlusten är ett hot mot hälsan, välfärden, ekonomin och säkerheten – och därtill förstärker klimatkrisen och artförlusten varandra. Krympande biodiversitet försvagar också våra egna överlevnadsmöjligheter (4).

Biodiversiteten stärker ekosystemens möjligheter att möta förändringar i omgivningen, något som är viktigt för att en anpassning till de nya förhållandena ska vara möjlig (4). Biodiversiteten är nödvändig för matproduktionen, eftersom odlingsmetoder som främjar diversitet också gynnar de för odlingsväxterna nödvändiga pollinatörernas och därmed också människornas livsmöjligheter (5).

En diversifierad naturmiljö förbygger översvämningar som förorenar dricksvatten och därigenom sprider sjukdomar. I urbana miljöer bidrar träd till att minska bullret och luftföroreningarna vilket i sin tur minskar dödligheten på grund av föroreningar och hetta (5).

För att stoppa artförlusten måste jordbruket och matsystemen omformas så att de blir ekologiskt hållbarare. Nu krävs omfattande åtgärder för att skydda och återställa ekosystemen (4). Skövling av tropiska skogar bidrar till att mikrober från vilda djur överförs till människan (6).

Smalare biodiversitet minskar också förråden av potentiella nya läkemedel i framtiden. Av alla bakterie-, virus- och parasitläkemedel samt många andra läkemedel som används i USA har 75 procent sina rötter i naturen (5).

I Europa kräver de nationella läkarorganisationerna företrädare Standing Committee of European Doctors (CPME) i sin resolution från november ifjol att EU, dess medlemsstater och lokala beslutsfattare vidtar omedelbara klimatåtgärder (1).

Växthusgaserna måste minskas med hållbarare energianvändning, transporter och matval för att målen i EU:s klimatlag ska kunna uppnås. EU:s standarder för luftkvaliteten måste uppdateras så att de motsvarar WHO:s anvisningar och den färskaste kunskapen om luftföroreningarnas hälsoeffekter (1).

Vidare måste hälso- och sjukvårdssystemen vara bättre förberedda på extrema väderfenomen, växande flyktingströmmar och ökat behov av mentalvårdstjänster. Hållbar produktion av läkemedel, mat, medicinsk apparatur och andra sjukhusförnödenheter måste gynnas (1).

CPME kräver också att man ser till att dagens och framtidens hälsovårdspersonal har den utbildning som krävs för att informera om miljö- och klimatförändringarnas hälsoeffekter och vårda patienter som drabbats av klimatförändringens konsekvenser. Förutom inom hälso- och sjukvården måste kunskapen om hälsorisker relaterade till klimatförändringen höjas också inom alla andra sektorer (1).