En makthavare som beter sig huvudlöst, ljuger grovt eller förefaller oförmögen att sköta sin uppgift är farlig.

Allmänheten vill veta om det också handlar om en sjukdom.

Alla kan se att Vladimir Putin har ett uppsvullet ansikte. Är han så sjuk att han av den orsaken handlar ansvarslöst?

Alla kunde se Donald Trumps hänsynslöshet. Var – eller är – han psykiskt störd?

För läkaren konstellationen svår. Journalister och allmänheten vill få en kommentar om eller en diagnos på offentliga personer. Många vill också gärna själva yttra sig.

Men etiken. Och ansvaret.

Läkarförbundets nypensionerade vd Kati Myllymäki berättar på sidan 967 att läkarens uppgift alltid är att först undersöka patienten och först därefter dryfta diagnosen (1). Ytliga inpass på basis av bilder och uppförande menar hon är osakliga.

Världspsykiaterförbundet WPA:s direktiv från 2011 säger direkt att offentliga diagnostiska och psykopatologiska ställningstaganden är oetiska (2).

Enligt Finlands Läkarförbunds anvisningar är det opassande att kommentera andras hälsotillstånd i sociala medier (3). Det gäller även kommentarer i andra medier.

Väljarna har dock rätt att få veta.

Professor emeritus i psykiatri Matti Isohanni tog ställning i dilemmat i Läkartidningen i februari 2021 (4).

Han skrev om diagnoserna på Trump. I USA hade många sådana framkastats. Psykiatrerna höll rentav ett möte där de dryftade om de har en professionell skyldighet att varna samhället.

Isohanni menar att en läkare som uttrycker oro handlar oetiskt enligt den nuvarande tolkningen. Även då läkaren anser att en politiker på grund av sjukdom är inkompetent och utgör ett hot mot samhället.

Läkaren kan således prata bara på ett allmänt plan. Exempelvis berätta vilka sjukdomar och behandlingar som får ansiktet att svälla.

Huruvida ett foto på Putin motsvarar symtomen får läsarna själva bedöma.

Likafullt befinner vi oss i en gråzon. En offentlig varning om en ledares hälsa kan ibland vara på sin plats, skriver Isohanni.

Konstellationen påminner om oron för rättsväsendet. Makten ska vara så tydligt tredelad att den inte – och inte heller demokratin i sig – kan kapas med lagliga medel.

I Finland är risken liten. Men förbereda sig kan man bara i förväg.

Läkarna och de politiska beslutsfattarna borde lyfta förhållandet mellan läkarvetenskap och politiskt maktmissbruk på agendan.

Finns det ett behov av en expertgrupp som i extrema fall kunde ge varningar i offentligheten?

Eller ska den enskilda läkaren ges större frihet att uttrycka sina åsikter?

Eller ska vi bilda en parlamentarisk grupp som konsulterar läkare?

Omöjligt att svara. Men värt att dryfta.

Finlands lösning kunde fungera som ett exempel för andra länder. Nya maktmissbrukare växer med säkerhet fram – och det kan ske var som helst.

Lyckligtvis har steg redan tagits.

Efter Urho Kekkonens sjukdom har vi fått meddelanden om presidentens hälsotillstånd. Det är en praxis som gärna kunde spridas till andra länder, så länge läkarnas autonomi bevaras. I Finland har samhället velat sänka risknivån i vapenfrågor också genom att involvera läkare i processen för beviljande av vapenlicens.