På senare tid har vi nästan till leda fått höra om hur vetenskapen kringskärs i USA. Den akademiska friheten har emellertid försvagats överallt (1,2). Enligt indexet för akademisk frihet som publicerades i somras har Finland på två år rasat från plats 9 till plats 47 (3).

Indexet mäter akademisk frihet utifrån fem dimensioner: frihet i forskning och undervisning, frihet att sprida forskningsresultat, institutionell autonomi, campusområdenas okränkbarhet samt forskarnas möjligheter att kommentera aktuella frågor. För Finlands del har samtliga försämrats (3).

Vetenskapens frihet hotas globalt från tre håll: moraliska, religiösa eller ideologiska intressegrupper angriper i offentligheten dem som forskar eller undervisar i ”kontroversiella ämnen”. I vissa länder kan statsmakten direkt styra universiteten. Då nyttotänkande introduceras i universitet och högskolor förändras deras verksamhetslogik i företagsekonomisk riktning (1).

En granskning av förhållandena i Finland som publicerades i början av februari identifierar i många avseenden samma fenomen. De vanligaste yttre hoten är politisk och ekonomisk styrning samt trakasserier. Då basfinansieringen har minskat och andelen konkurrensutsatt extern finansiering ökat har universiteten blivit allt mer beroende av andra aktörers intressen (4).

Utredningen bygger på en enkät som skickades till forskare och lärare i oktober–november och som besvarades av 816 personer. Ungefär två tredjedelar ansåg att den akademiska friheten har försvagats de senaste åren. En femtedel menade att läget är ganska eller mycket dåligt samtidigt som de flesta ändå bedömde det som åtminstone relativt bra. Å andra sidan konstaterades följande i ett av de öppna svaren: ”Fastän – – den akademiska friheten i Finland är relativt bra är det inte ett positivt svar. Den akademiska friheten borde vara ovillkorlig.” (4)

Nästan hälften uppgav att man någon gång hade försökt begränsa deras akademiska frihet, medan åtta procent uppgav att sådana försök förekom ofta. Försöken kom oftast från politiska aktörer och forskningsfinansiärer, men också från forskarnas arbetsgivare eller chefer (4).

Över hälften upplevde att forskarnas yttrandefrihet har försvagats. Störande eller hotfull respons hade oftast kommit från privatpersoner, men cirka 15 procent uppgav att de hade fått sådan respons från politiska aktörer (4).

Universiteten styrs mot att allt snabbare skapa allt större (ekonomisk) nytta åt samhället. Beslutsfattare och finansiärer börjar se dem som tjänsteproducenter (1).

Resultatet blir emellertid det motsatta.

I en studie som publicerades för två år sedan granskades innovationspotentialen i 157 länder under perioden 1900–2015. Ju högre landets index för akademisk frihet var, desto fler patentansökningar lämnades in (1).

Akademisk frihet är inte bara ett egenvärde; det ger också mätbar nytta. Att styra forskningen i hopp om snabba vinster är inte en lösning som sätter fart på Finlands ekonomi.