Ni går i ledband. Skäms!

Ett stycke feedback till chefredaktören.

Ingalunda det enda. Anklagelser om att Läkartidningen sålt sin själ till den stora och ondskefulla läkemedelsindustrin.

Mitt första smakprov fick jag direkt då jag började på Läkartidningen för nio och ett halvt år sedan. Vi hade fått in en artikel om antidepressiva läkemedel och övervägde att publicera den. Skribenten hade tolkat det som ett löfte och delade sedan sin förargelse på sociala medier då artikeln inte publicerades.

Debatten gick på högvarv och slutsatsen blev att vi lät bli att publicera artikeln på grund av förmodade påtryckningar från läkemedelsföretagen.

Ett skrattretande påstående.

Inte kunde industrin veta att vi övervägde att publicera artikeln. Beslutet var enbart och uteslutande redaktionens.

Annonser för receptbelagda läkemedel står för merparten av Läkartidningens intäkter; i princip finns således potential för påtryckning.

Ur chefredaktörens perspektiv agerar läkemedelsindustrin dock ansvarsfullt i Finland. Några försök att påverka oss har inte förekommit.

Inte ett enda.

Orsakerna är delvis naturliga. Vi behandlar inte frågor på företagsnivå och undviker produktnamn. Vi nämner dem egentligen bara i vår spalt om nya läkemedel.

Redaktionen har besökt några läkemedelsföretag och fått några idéer till artiklar.

Sådant kallar jag inte påverkan. Det är normalt redaktionellt arbete.

Visst försöker läkemedelsindustrin påverka läkare och gör det av den enkla anledningen att det lönar sig.

Finns det något alternativ? Jag har inte upptäckt något bättre system för utveckling, produktion och försäljning av läkemedel än marknadsekonomin.

Mot den bakgrunden har det varit ett nöje att följa hur seriöst läkarna förhåller sig till sina etiska principer.

Att redovisa sina bindningar är mödosamt och kan verka egalt, men det tjänar ett större syfte. Det tvingar läkaren att reflektera över både undermedvetna och strukturella motiv – och erbjuder en möjlighet att korrigera dem.

Lika viktig är öppenhet.

De register över samarbete med läkare som förs av Läkemedelsindustrins förbund och Orion är därför angelägna och vittnar om ett delat ansvar. Varje läkare bör tillåta att de egna uppgifterna är offentligt tillgängliga.

Detta är min sista ledarartikel i Läkartidningen. Jag går i pension och kommer att följa FPA:s 65-fvalfrihetsörsök ur ett nytt perspektiv.

Min efterträdare Heidi Ekdahl tillträder den 4 maj.

Lycka till, Heidi. Uppdraget är exceptionellt intressant och givande.

Det är er förtjänst, kära läsare. Få journalister får betjäna en så ansvarsfull och upplyst yrkesgrupp.