Över 200 hälsovårdstidningar uppmanar FN, politiska ledare och yrkespersoner inom hälsovården att erkänna att klimatförändringen och förlusten av biodiversitet utgör en och samma kris och att båda måste åtgärdas för att hälsan ska kunna bevaras och en katastrof undvikas. Den här miljökrisen är redan så allvarlig att den bildar ett globalt hot mot hälsan.

I nuläget förhåller man sig till klimatkrisen och naturkrisen som vore de två skilda utmaningar. Det är ett farligt misstag. År 2024 ordnas två konferenser mellan parterna i FN:s klimatavtal (Conference of the Parties, COP): den 8:e klimatkonferensen i Dubai och den 16:e konferensen om biodiversitet i Turkiet. Tyvärr kommer konferensernas bakgrundsmaterial från flera olika forskningsorgan, men dessa höll ett möte 2020 där de enades om följande konklusion: ”Endast genom att granska klimatet och biodiversiteten som en del av ett och samma komplicerade problem... kan dåliga lösningar undvikas och bästa möjliga resultat uppnås.” (1)

Inom hälsovården har begreppet planetär hälsa introducerats för att beskriva naturen som ett övergripande autonomt system vars olika delar är beroende av varandra. Då ett delområde skadas är också andra hotade – exempelvis torka, markbränder, översvämningar och andra följder av klimatuppvärmningen förstör växtlivet och eroderar jordmånen varigenom kollagringen förhindras, vilket i sin tur bidrar till klimatuppvärmningen (2). I det långa loppet är klimatförändringen en viktigare orsak till förlusten av natur än skogsskövling och andra förändringar i markanvändningen (3).

Naturen har en fenomenal återhämtningsförmåga. Kalhyggen kan bli skogbevuxna på nytt och växtplankton i havet som fungerar som naturens kollager kan på åtta dygn producera över en miljard ton fotosyntetiserande biomassa (4). Ursprungsfolkens jord- och havsanvändning spelar en särskilt viktig roll i regenereringen och den kontinuerliga vården av dessa områden (5).

Ett återställt delområde kan hjälpa ett annat – då exempelvis kol återförs i jordmånen kan väldiga mängder växthusgaser avlägsnas från atmosfären (6). Men samma åtgärder som kan vara nyttiga för ett delområde kan skada ett annat – att till exempel plantera ett visst träslag i skogarna kan visserligen minska koldioxidhalten i luften men samtidigt skada naturens diversitet, som är av avgörande betydelse för ekosystemens hälsa (7).

Hälsoeffekter

Människans hälsa skadas direkt både av klimatkrisen, vilket tidigare ledarartiklar i dessa tidningar har rapporterat (8,9), och av naturkrisen (10). Denna odelbara planetära kris kommer att ha betydande hälsoeffekter, eftersom den orsakar störningar i våra samhälleliga och ekonomiska system – brist på mark, skydd, näring och vatten samt ökande fattigdom som leder till massiv migration och konflikter. Stigande temperaturer, extrema väderfenomen, luftföroreningar och smittsamma sjukdomar är betydande hot mot hälsan, och de förvärras ytterligare av klimatförändringen (11). ”Utan natur har vi ingenting”, löd FN:s generalsekreterare António Guterres’ sammanfattning på FN:s naturkonferens i Montreal ifjol (12). Även om vi lyckas hålla klimatuppvärmningen under 1,5 grader från förindustriell tid kan vi genom naturförstörelse likafullt orsaka katastrofala hälsoskador.

Tillgång till rent vatten är ett grundvillkor för människans hälsa, men föroreningar har försämrat vattenkvaliteten och spridit vattenburna sjukdomar (13). Förorenat sötvatten som rinner ut i havet kan ha långtgående effekter även på avlägsna ekosystem (14). Mångsidighet bildar grundvalen för god näring, men matsystemets genetiska mångfald har krympt iögonenfallande mycket. Omkring en femtedel av mänskligheten får sin näring och sitt uppehälle från vilda växt- och djurarter (15). I synnerhet i länder med låg eller medelhög inkomstnivå innebär den sjunkande mängden levande organismer ett betydande hot. I många afrikanska och sydasiatiska länder och på många små öar får befolkningen över hälften av sitt näringsprotein från fisk, men havsförsurningen har försämrat fiskarnas och skaldjurens kvalitet samtidigt som bestånden krympt (16).

Förändringar i markanvändningen har lett till att tiotusentals arter har kommit i allt närmare kontakt med varandra, vilket har ökat överföringen av sjukdomsalstrare dem emellan och uppkomsten av nya sjukdomar och pandemier (17). Både människans minskade naturkontakt och den krympande biodiversiteten har setts som en bidragande orsak till att såväl icke-smittsamma, autoimmuna och inflammatoriska sjukdomar som metaboliska, allergiska och neuropsykiatriska störningar ökat (10,18). För ursprungsfolk är vården av och kontakten med naturen särskilt viktiga med tanke på hälsan (19). Även många läkemedel kommer från naturen, varför krympande diversitet också försämrar möjligheterna att ta fram nya läkemedel.

Samhällen är hälsosammare om de har högklassiga grönområden som filtrerar luftföroreningar, sänker luft- och marktemperaturen och erbjuder goda rekreationsmöjligheter (20). Kontakt med naturen minskar stress, ensamhet och depression och främjar socialt umgänge (21). Den ständigt tilltagande urbaniseringen hotar dessa nyttiga effekter (22).

Klimatförändringens och den krympande biodiversitetens hälsoeffekter fördelas ojämnt mellan och inom olika länder så att de mest sårbara samhällena ofta bär den tyngsta bördan (10). Därför kan man på goda grunder hävda att ojämlikhet pådriver dessa miljökriser. Miljöutmaningar och social och hälsomässig ojämlikhet har en gemensam nämnare; att åtgärda dem kan därför ge dubbel nytta (10).

Global hälsokris

FN:s konferens om biodiversitet 2022 kom överens om att minst 30 procent av världens land-, kust- och havsområden senast år 2030 ska omfattas av effektiva skydds- och vårdprogram (23). De utvecklade länderna utfäste sig att årligen stödja utvecklingsländerna med 30 miljarder dollar i det arbetet (23). Avtalen ligger i linje med löftena från FN:s miljökonferenser.

Likafullt har många åtaganden från FN:s klimat- och naturkonferenser inte fullgjorts. Ekosystemen har därför drivits närmare avgrundens rand, vilket avsevärt har ökat risken för en brytningspunkt där naturens funktioner kollapsar abrupt (2,24). Om så sker blir konsekvenserna för hälsan i hela världen katastrofala.

Denna risk i kombination med de allvarliga hälsoeffekter som redan nu är verklighet betyder att Världshälsoorganisationen WHO borde förklara den odelade klimat- och naturkrisen som ett globalt hot mot hälsan. För att så ska ske måste hotet mot folkhälsan uppfylla tre villkor (25): 1) det ska vara allvarligt, plötsligt, exceptionellt eller oväntat, 2) det ska påverka folkhälsan över nationsgränser och 3) det kan kräva omedelbara internationella insatser. Klimatförändringen tycks uppfylla alla dessa villkor. Den accelererande klimatförändringen och den minskande biodiversiteten är varken plötsliga eller oväntade händelser, men nog allvarliga och ovanliga. Därför uppmanar vi WHO att deklarera ett internationellt folkhälsohot före sin 77:e generalförsamling i maj 2024.

För att avvärja hotet mot hälsan måste COP-processerna harmoniseras. Ett första steg i den riktningen är att naturens diversitet bättre än hittills integreras i de nationella klimatplanerna (3). Som det konstatades på klimat- och naturforskarnas kongress 2020 ”är det av avgörande betydelse att granska olika uppfattningar om god livskvalitet, på nytt dryfta konsumtions- och avfallsproblematiken, förändra värderingarna kring relationen mellan människan och naturen, minska ojämlikheten och främja utbildning och lärande” (1). Alla dessa punkter skulle gagna hälsan.

Yrkespersoner inom hälsovården måste vara en pådrivande kraft inom såväl återställandet av naturens mångfald som arbetet mot klimatförändringen. De politiska beslutsfattarna måste erkänna både de hot mot hälsan som den planetära krisen innebär och den nytta som kan åstadkommas om krisen avvärjs (26). Men allra först måste vi erkänna den här krisen för vad den är: ett globalt hälsonödläge.

Denna ledare publiceras samtidigt i ett flertal internationella tidningar och tidskrifter. Skribenternas bindningar och tidningarna finns förtecknade på adressen: https://www.bmj.com/content/full-list-authors-and-signatories-climate-nature-emergency-editorial-october-2023