Goda nyheter från förvaltningen
Institutet för hälsa och välfärd THL publicerade inför jul en statistisk rapport som passerade tämligen obemärkt.
Rapportens främsta iakttagelse var positiv. De anställda inom den offentliga social- och hälsovårdens förvaltning har blivit färre. År 2023 var de enligt rapporten 2 600, varav 290 med chefstitel.
Siffrorna är förbluffande små. Hela vårdsektorn hade totalt 210 000 anställda. Någon särskilt stor bit av utgifterna står förvaltningen inte för, trots ymnigt prat om kolossal byråkrati.
Ännu mer fäster man sig vid förändringen. Den administrativa personalen sägs ha minskat med 65,8 procent eller inemot 5 000 personer.
Vi talar alltså om året 2023. Välfärdsområdenas första verksamhetsår. Lyckades reformen verkligen banta ner förvaltningen så raskt? I siffrorna ingår inte regionfullmäktiges och regionstyrelsernas utgifter, men ändå: det handlar om inbesparingar i mångmiljonklass.
Misstankarna är uppenbara. Statistikföringen kan ha ändrats då uppgiften flyttades från kommunerna till områdena.
Säkrast att undersöka.
Enligt rapporten bygger iakttagelserna på Statistikcentralens siffror. Förutom de egentliga välfärdsområdena ingår Hus, Helsingfors stad och landskapet Åland.
Misstankarna får stöd från THL:s tabellservice. Exempelvis i Södra Österbotten ingick endast tolv förvaltningsanställda i statistiken, i Satakunta åtta. Året innan var siffrorna 500 resp. 253. I Päijät-Tavastland, Österbotten och Helsingfors steg siffrorna.
THL berättar att man var i kontakt med Statistikcentralen då statistiken räknades ut, och några ändringar i statistiska metoder identifierades inte. THL har sänt en begäran till Statistikcentralen om ytterligare utredning. En preliminär bedömning är att det kan ha förekommit fel i sektorindelningen.
Enligt THL är siffrorna trots allt förhållandevis korrekta för de anställda med vårdutbildning. Sjukskötare, läkare, psykologer och motsvarande har gallrats bort från förvaltningen med hård hand.
Än då ledarskapets kvalitet?
I sjukhusen påverkas antalet chefer knappast särskilt mycket. I små enheter kan läget vara ett annat i och med att minskningarna särskilt inom primärvården i hög grad har uppstått genom fusioner.
Färre bossar är likafullt en glad nyhet. En uppsvullen allmänledning är effektivitetens fiende. Resurser har överförts till det som många ser som det riktiga arbetet: att hjälpa patienterna.
Förutom inbesparingarna kommer också den psykologiska effekten: på verkstadsgolvet vinner förändringar större acceptans om man vet att liemannen vandrar genom alla våningar.




