I vårt föregående nummer ingick redaktör Anne Seppänens artikel om coronadebatten i Finland. Även bland framträdande experter har åsikterna om vetenskapliga rön gått isär under coronapandemin.

Läkartidningen har både före och efter artikeln beskyllts för partiskhet. Man har påstått att vi avsiktligt skapar förvirring inom läkarkåren, väcker misstro mot myndigheterna och publicerar ogrundade forskningsrön.

Må detta nu sägas klart och tydligt.

Läkartidningen har och har haft endast en linje i coronafrågan: vi försvarar vetenskapligt belagd kunskap.

Om experterna är oeniga främjar vi diskussion.

Det är sant att vi har publicerat artiklar som utmanar den officiella linjen. Det hör till demokratin att den officiella linjen får utmanas. Det är en del av yttrandefriheten som läkartidningen omsätter i verklighet.

Vår ståndpunkt är dock inte att stödja avvikande uppfattningar.

Tvärtom. Vi stöder expertorganisationernas riktlinjer som bygger på vetenskapligt belagd kunskap. Exempelvis THL:s och den nationella expertgruppen för vaccinationsfrågor KRAR:s ståndpunkter har säkert nått läkarkåren via oss – precis som sig bör, eftersom det är vår uppgift att hålla läkarkåren à jour med utvecklingen.

En snabb sökning visar att vi under sommaren och början av hösten publicerat över 20 artiklar som byggt på THL:s och KRAR:s ståndpunkter eller meddelanden. Därtill har vi alltid erbjudit en möjlighet att kommentera andra uppgifter med debattinlägg.

Ser man bara på enskilda artiklar blir bilden skev. Det viktigaste är att se Läkartidningens coronamaterial som en helhet.

Också expertgrupperna själva har bidragit till missuppfattningar.

Faktakontrollen blir lidande om ansvariga personer är onåbara eller vägrar att ge en kommentar. Rösten blir ohörd, och medierna beskylls för ensidighet. På Läkartidningen övergår vi därför till en journalistisk praxis där vi berättar när en viktig aktör inte har besvarat vår begäran om kontakt eller har vägrat att kommentera.

Vi anser också att det är motiverat att presentera tidiga forskningsrön.

I Chicago hölls nyligen en konferens om referentgranskning, och ett av budskapen var att innehållet i förhandstryck (preprint) sällan förändras väsentligt före publiceringen i den egentliga vetenskapspublikationen.

Preliminär kunskap är förvisso förknippad med risker. Det viktigaste är att göra begränsningarna synliga. Är materialet gediget? Vem ha gjort undersökningen? Är den referentgranskad? Har resultaten eller deras betydelse överdrivits? Har förhållandena förändrats efter att undersökningen gjordes?

De slutliga konklusionerna dras först senare, och det är på dem myndighetsbesluten ska baseras. Selektivt offentliggjord tidig kunskap fungerar dock som stöd för kreativt nytänkande.

Twitterbruset är sedan en annan sak. Det ger vi på Läkartidningen ingen vikt.

Som vår medicinska chefredaktör Pertti Saloheimo påpekade i förra numret kräver pandemin god vetenskaplig läskunnighet och konversationskonst. Läkartidningens strävan är att befrämja bäggedera.