För någon vecka sedan väckte ett antal utsända brev uppmärksamhet.

Avsändare: USA:s justitiedepartement. Mottagare: Journal of the American Medical Association, The New England Journal of Medicine, Obstetrics & Gynecology, Chest.

Och många fler.

Internationella medicinska tidskrifter har i USA blivit föremål för ett aldrig tidigare skådat försök till påverkan (1).

Det till synes oskyldiga brevet från justitiedepartementet innehåller fem frågor om tidskriftens relation till missinformation, avvikande synsätt och yttre påverkan. Inledningen lämnar dock inget utrymme för misstolkning.

– Jag har informerats om att allt fler tidskrifter erkänner att de är part i vetenskapliga tvister, meddelar undertecknaren från den federala myndigheten och påminner samtidigt om tidskrifternas skattelättnader.

Brittiska The Lancet sammanfattade det så här: brevet är ett rävspel som syftar till att skrämma tidskrifter och påverka deras publiceringspolicy (2).

 

Vetenskapliga tidskrifter varit oumbärliga i den medicinska vetenskapens framgångssaga. De delar forskningsbaserad kunskap och berättar vilka behandlingar som fungerar, vilka som inte gör det och vilka som är farliga. De ger också vägledning om hur hälsovården bäst kan organiseras.

Tidskrifterna anlitar externa experter och de vetenskapliga redaktörerna är insatta i sina områden. Artiklarna är referentgranskade. Publiceringsbesluten fattas på basis av deras nyhetsvärde och betydelse samt evidensens trovärdighet.

Vetenskapen kan ha fel.

Men så länge det inte finns något bättre bör den respekteras.

Vi sysslar inte med politik. Vi stöder vetenskapen. Vi är motgiftet mot missinformation.

 

Det amerikanska brevet vittnar om hur långt vetenskapsförnekelsen i värsta fall kan drivas.

Fenomenet börjar i liten skala. Först attackeras enskilda forskare. Riktade trakasserier, medvetet störande, hot mot liv. Tills man via politiska rörelser når samhällets övre våningar.

Allt detta är oförlåtligt. Om en forskare inte törs föra fram sina synpunkter i offentligheten bromsas ackumuleringen av vetenskaplig kunskap. Patienterna blir lidande.

Vi behöver inte emotionella reaktioner, vi behöver saklig debatt. Det ska inte finnas hemligheter som inte får diskuteras, vilket också de läkare som själva blivit måltavlor för aktivism säger i vår artikel på sidorna 826–31.

Läkaren vill patientens bästa. Så även aktivisten. Det går att finna en gemensam ton om bara alla diskuterar sakligt.

Ett myndighetsbrev till en vetenskaplig tidskrifts redaktion representerar inte en sådan diskussion.