Jag träffade ett kanadensiskt par vid en middag. Båda damerna berömde likheterna mellan våra länder: högklassig utbildning, ren natur och gratis hälsovård. Jag var tvungen att korrigera dem och förklara att läkar- och sjukhusbesök inte är avgiftsfria i Finland och att alla inte står i samma kö inom primärvården. Vårt specifika lapptäcke har ett par snabbfiler.

Professionellt och etiskt är situationen utmanande och välbekant för många läkare: personalbrist och ständigt nya arbetskamrater. Läkaren ska likafullt sköta varje patient på bästa möjliga sätt.

Ett av vårdreformens centrala mål för tre år sedan var att stärka primärvården. Vården skulle bli tillgängligare och hälsoskillnaderna minska. Hur har det gått?

Enligt färsk statistik från Institutet för hälsa och välfärd har patienternas väntetider inom primärvården blivit allt längre. Samtidigt kan sjukvårdsförsäkringar, företagshälsovården och effektiva digitala kliniker erbjuda somliga en läkartid rentav inom en kvart.

Men det finns också goda nyheter. Inom den specialiserade sjukvården har vårdköerna utvecklats i positiv riktning. År 2025 minskade andelen patienter som väntat mer än ett halvt år på vård med två procentenheter till 12,7 procent. Somliga välfärdsområden har lyckats minska sitt underskott och förkorta vårdköerna.

I vissa områden är utmaningarna fortfarande tuffa. Situationen underlättas inte av den begränsade regionala autonomin. Områdesfullmäktige får i första hand besluta om var nedskärningarna ska göras. Demokratin urvattnas då det reella inflytandet i praktiken existerar bara till namnet.

Husläkarmodellen är ett lätt debattämne. Förhoppningsvis förs också en genuin debatt om finansieringen, styrmodellen och vårdkvaliteten när debattforumet Suomi-areena och riksdagsvalet närmar sig.

Det finns förebilder ute i världen. Kanadensarna jag pratade med på middagen resonerade så att när rika och fattiga står i samma kö kommer alla snabbt till läkaren. Det välbemedlade paret var stolt över sitt land.

Synen på rättvisa och tillit är en av de viktigaste faktorerna som styr diskussionen.

Just tillit har blivit en ny trend. Organisationer vill stärka sin trovärdighet genom att lyfta fram sin egen roll vad beträffar krisresiliens, beredskap eller säkerhet. Vårdsystemet är en oskiljaktig del av samhällets säkerhet, och det kräver varken drönare eller varningsmeddelanden.

Att lagen garanterar likvärdig vård åt alla är betydelsefullt. Det vore viktigt att granska vad likvärdig vård i praktiken innebär – och om den faktiskt förverkligas. Om icke, får det oundvikligen konsekvenser för tilliten och samhällsordningen.

I backspegeln finns inga svar. Under tidigare årtionden såg ålderspyramiden faktiskt ut som en pyramid och pengarna räckte till. Nu är läget det motsatta. I väntan på att lapptäcket vädras får läkarkåren nöja sig med att fokusera på sitt arbete och göra sitt bästa.

Kompetens och pliktkänsla råder det ingen brist på – på dem stupar inga reformer.