Oron har varit stor. Vare sig det har handlat om drönare, utnämningar eller hälso- och sjukvårdspolitiska synpunkter har social- och hälsovårdsorganisationerna dragit ner persiennerna framför fönstret. Det har blivit allt svårare att få tag på läkare och experter som vill dela med sig av sin kunskap om sitt eget arbete eller om hälso- och sjukvården i ett bredare perspektiv.

En läkare som nyligen tillträtt en ledande tjänst svarar omedelbart på en journalists telefonsamtal men ringer strax tillbaka och säger att kommunikationsavdelningen ännu inte hade gett tillstånd att kommentera frågan i medierna. För hälso- och sjukvården i ett demokratiskt samhälle är det en oroväckande trend och ett exempel på dålig kommunikation.

Läkarna har en samhällelig skyldighet att uttala sig och organisationerna ansvarar för att möjliggöra det. Läkaren ska inte behöva tvivla på sin rätt att ge en intervju. Enligt Läkarförbundets rekommendation är det en fördel om läkaren förhåller sig positiv till offentligheten (1). Såväl allmänheten som kollegerna vill höra läkarnas röst (2).

Särskilt inom den offentliga vården bör öppenhet vara utgångspunkten. Det är viktigt att olika läkare kommer till tals. Det ökar förtroendet.

I vår artikel ”Kontrollia vai koordinointia?” framgår att praxis varierar mellan vårdorganisationerna (3). Institutet för hälsa och välfärd uppmuntrar sina experter att delta i den offentliga debatten. I ett annat fall letar en organisations kommunikationsavdelning efter en lämplig expert – en vecka senare. Drunknar läkarens röst i byråkratins kvarn?

Myndighetskommunikationen har blivit stramare. Senast meddelade räddningsväsendet att man frångår automatiska första meddelanden till medierna. Ansvaret faller på välfärdsområdena, som dock inte fått några konkreta instruktioner om öppen kommunikation från inrikesministeriet.

Kunskap är makt. Den som först ramar in verkligheten och fakta på ett visst sätt får ett försprång i offentligheten.

Mindre öppenhet är en negativ trend med tanke på medborgarnas förtroende. Informationsflödet skjuts under bordet och blir beroende av personliga kontakter. Det ökar inte förtroendet för den offentliga förvaltningens organisationer.

I läkararbetet är offentlighetslagen och tystnadsplikten viktiga rättesnören. Den som har en tjänst vid en offentlig organisation måste kunna identifiera vad som är sekretessbelagda patientuppgifter och vad man är skyldig att lämna ut och på vilka juridiska grunder det sker.

Öppenhet är ett egenvärde som möjliggör offentlig bedömning av förvaltningen och olika ståndpunkter. Ibland resulterar den i skrällar och kritik. På sikt är det positivt. Verksamheten utvecklas och ledarskapet förbättras. Det behövs.

Öppenhet är något som organisationernas ledning ska slå vakt om varje dag. Förtroendets broar stärks då allt är väl. Ett krisläge blir hanterligare om fundamentet är i skick.

Lue lisää: Kontrollia vai koordinointia?