Pertti Saloheimo

Coronaviruset har förändrats, och därmed pandemin. Omicronvarianten smittar lätt men tycks oftast ge lindrigare symtom än de tidigare varianterna, åtminstone bland vaccinerade. Trots att de flesta insjuknade inte behöver vård utanför hemmet leder de höga smittotalen till att också sjukhuspatienterna blir fler. Därtill hotas vårdsystemet av att personalen insjuknar.

Därför behövs restriktioner. Att liksom på våren 2020 försöka ”platta till” kurvan är fortfarande viktigt, kanske även möjligt.

Kunde uppkomsten av en så här smittsam virusvariant ha förhindrats om människor i hela världen hade vaccinerats i stället för att rika länder hamstrade vaccin? Då de rika länderna nu ger tredje och fjärde dosen åt sina medborgare har bara 9,5 procent av befolkningen i de fattiga länderna fått ens en första dos (1). Något säkert svar på frågan finns inte, eftersom vi inte kan spola tillbaka och testa en annan strategi.

För läkare hör det till vardagen att fatta beslut på basis av ofullständig information, och särskilt i nödsituationer är det ofta en nödvändighet: man kan inte vänta tills bilden klarnar, eftersom patienten kan dö under tiden. Också beslutsfattare och myndigheter har under hela pandemin varit tvungna att på motsvarande sätt agera med stöd av osäker information och modelleringar. Någon erfarenhet av hur en dylik pandemi ska hanteras har ingen, ingenstans. Vi kan inte veta om besluten och anvisningarna varit de bästa och effektivaste möjliga – liksom inte heller de beslut som tas efter att denna artikel skrivits.

Det som dock fortfarande gäller är att om restriktioner, maskrekommendationer och vaccineringsuppmaningar inte följs så fungerar de med säkerhet inte.

Likväl är var femte finländare alltjämt ovaccinerad, av tolv år fyllda var åttonde. De som fått två doser tar flitigt den tredje, men de ovaccinerade tar den första dosen mycket mer sällan. Därför har vaccinationstäckningen praktiskt taget gått i stå (2).

Coronaviruset har överraskat redan många gånger. Kommer det själv att slutligen släcka pandemin då omicronvarianten sprids bland befolkningen och sannolikt skapar immunitet mot eventuella nya varianter? Förvandlas SARS-CoV-2 till ett luftvägsvirus bland andra?

Det vet vi inte, vi kan bara hoppas och efter bästa förmåga försöka minimera skadan på människor och samhälle. Tids nog får vi utvärdera hur pandemin hanterades, var vi lyckades och var vi misslyckades. Även då kommer slutsatserna att vara osäkra: det finns ingen dubbelblind studie där slumpmässigt valda likartade stater eller regioner skulle ha satts att följa olika strategier. Analogt finns det inte heller någon garanti för att nästa pandemi kommer att bete sig på samma sätt som denna. Att förekomma den vore bäst, men hur?

En forskargrupp från institutionen för folkhälsa vid Harvard University rekommenderar skydd av tropiska skogar, skydd av produktionsdjurens hälsa särskilt i närheten av bebyggelse, internationellt samarbete för upptäckt av förrymda sjukdomsalstrare från djurriket samt förstärkning av hälsovården i låg- och medelinkomstsländer (3). Enligt Lewis Bartlett, forskare i smittsamma sjukdomars ekologi, har coronaepidemin visat att vår bästa överlevnadsstrategi är ett välfinansierat hälsovårdssystem, fungerande socialskydd och rättvis ekonomi (4).