Rådets för utvärdering av läkarnas kompetensutveckling rekommendation till fortbildning 2003

De tre riksomfattande läkarorganisationerna Finlands Läkarförbund, Suomalainen Lääkäriseura Duodecim och Finska Läkaresällskapet grundade 12.2.2002 Rådet för utvärdering av läkarnas kompetensutveckling. Grundandet baserar sig på arkiater Risto Pelkonens initiativ att få läkarnas fortbildning bättre ordnad och dess finansiering tryggad.

Rådet har nio medlemmar och dess första ordförande är professor Amos Pasternack. Utöver grundarorganisationerna är även specialläkarföreningarna och de medicinska fakulteterna representerade.

Rådets första uppgift är att skapa kvalitetskriterier för läkarnas fortutbildning. Rådet bedömer läkarnas behov av fortutbildning, följer med hur fortutbildningen sker och utvecklar den. I fortsättningen beslutar rådet om godkännande av utbildningskurser och utbildningsarrangörer enligt sina kriterier.

Bakgrund

Läkarna är etiskt förpliktade att upprätthålla sin yrkesskicklighet.

I lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården från år 1994 (18. pykälä Fortbildning) konstateras: En yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården är skyldig att upprätthålla och utveckla den yrkesskicklighet som utövandet av yrket förutsätter samt att göra sig förtrogen med de stadganden och föreskrifter som gäller yrkesutövningen. Arbetsgivaren för en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården skall göra det möjligt för personen i fråga att delta i behövlig yrkesinriktad fortbildning.

Finlands Läkarförbunds styrelse godkände vid sitt möte 7.5.1999 en rekommendation till riktlinjer för läkarnas fortbildning som beretts av utbildningsutskottet. Rekommendationen innehåller täckande i form av 14 teser läkarorganisationernas syn på fortbildningens utgångspunkter, mål och arrangemang samt dess förutsättningar och arbetstagarens och arbetsgivarens skyldigheter.

I det nationella hälsoprojektets arbetsgruppspromemoria 9.4.2002 tog man upp som fortbildningens problem: bristfällig finansiering, hälsovårdsenheternas olika utgångslägen och resurser att delta i fortbildning, fortbildningens täckning och kvalitetsproblem samt frågor i anslutning till undervisningsmetoderna.

Utgående från det nationella hälsoprojektets arbete fattade statsrådet 11.4.2002 följande principbeslut gällande hälsovårdspersonalens fortbildning: För personalen ordnas fortbildning som beroende på grundutbildningens längd och arbetets svårhetsgrad samt ändrad befattningsbeskrivning i medeltal är 3-10 dagar om året. Kostnadsansvaret för fortbildningen ligger hos arbetsgivaren. Hälsocentraler och sjukhus bör se till att utbildningsstöd som läkemedelsindustrin och andra företag riktar till hälsovårdspersonalen i stället för enskilda personer riktas till enheterna, som beslutar om hur stödet styrs.

Rekommendationens syfte

Syftet med denna rekommendation om fortbildningens kvalitetskriterier är att framföra rådets för utvärdering av läkarnas kompetensutveckling och dess grundarorganisationers uppfattning om bra fortbildning. Rekommendationen utgör läkarorganisationernas uppfattning om utvecklandet av fortbildningen i fortsättningen utgående från det nationella hälsoprojektet och riktlinjerna som drogs upp i statsrådets principbeslut i april 2002. Mer detaljerade anvisningar kommer senare att utarbetas utgående från denna rekommendation med syftet att praktiskt hjälpa dem som ordnar fortbildning.

Deltagande i fortbildning

Läkarna skall kontinuerligt upprätthålla hög yrkesskicklighet och utöka sina kunskaper och färdigheter. Deltagande i läkarnas fortbildning skall vara frivilligt. Läkare som deltar i fortbildning som fyller kvalitetskriterierna och utvecklar sin yrkesskicklighet skall belönas.

Läkarna skall själv bedöma sitt behov av fortbildning och de har skäl att notera sin inlärningsaktivitet.

Deltagarnas egen bedömning av fortbildningen fungerar som bas för utvecklingsdiskussionerna på arbetsplatsen.

Fortbildningens mål och planering

Läkarnas fortbildning skall vara täckande och koordinerad. Bra fortbildning beaktar såväl läkardeltagarens, patienternas som även hälso- och sjukvårdssystemets behov.

Fortbildningen skall vara målinriktad och med hjälp av den utvecklas läkarnas färdighet att bedöma och utveckla sin egen verksamhet.

Huvudsakliga arrangörer av fortbildning är läkarorganisationerna, hälso- och sjukvårdens verksamhetsenheter och universiteten.

I planeringen av fortbildningen skall målgruppens behov kartläggas långsiktigt. Det är viktigt att en representant för målgruppen deltar i planeringen.

Kursarrangörerna skall gärna ha en inarbetad verksamhetsmodell för planeringen av evenemangen.

Inlärningsmetoderna bör vara varierande och lämpade för situationen och målgruppen. Viktiga inlärningsmetoder är utöver självstudier även föreläsningar, interaktiv undervisning, smågruppsundervisning, praktiska övningar, uppgifter i anslutning till förhandsmaterial samt uppgifter under kursen.

Utvärdering av fortbildning

Utvärdering av utbildningen ger respons till utbildningens arrangör, utbildarna och deltagarna. Med utvärderingen mäts hur utbildningsprocessen utfallit, dess resultat och effekt. Arrangörerna bör kontinuerligt följa med responsen.

Utvärderingen av fortbildningen uppdelas i utvärdering före, under och efter densamma samt i deltagarnas egen utvärdering av vad de lärt sig.

Det rekommenderas att deltagarintyget kopplas till att deltagaren ger en utvärdering.

Fortbildningens kvantitativa minimikrav och finansiering

Kostaderna för fortbildning är en del av hälso- och sjukvårdens normala verksamhet och finansiering. Ansvaret för kostnaderna ligger i första hand hos arbetsgivarna.

Läkarna bör vara berättigade till yrkesfortbildning utanför arbetsplatsen på arbetsgivarens bekostnad under minst två veckor (10 arbetsdagar) om året. Fortbildningen bör bestå av utbildning som fyller lämpliga kvalitetskriterier. Vad gäller den kvantitativa minimimålsättningen skall kraven i de individuella arbetsuppgifterna beaktas.

Läkarna skall ha förutsättningar för att följa med utvecklingen inom sitt yrkesområde i sitt dagliga arbete. I arbetstiden bör ingå arbetsplatsutbildning och personlig fortbildning minst fem timmar i veckan.

Finansiering av fortbildningen - samarbete med läkemedelsindustrin

Ett gemensamt mål för läkarna och läkemedelsindustrin skall vara att främja hälso- och sjukvården. Läkemedelsindustrin och övrig med medicinen associerad industri har en betydande roll i stödjandet av läkarnas fortbildning. I relationerna mellan läkarna och läkemedelsindustrin skall man se till att läkarnas oberoende och yrkesmässiga autonomi bevaras.

Eftersom den offentliga finansieringen at fortbildning är otillräcklig är industrins stöd viktig när utbildningskurser ordnas. För samarbetet kring utbildningsevenemangen mellan läkare och industrin bör skapas regler som grundar sig på att de ömsesidiga banden erkänns. Med sådana regler kan intressekonflikter undvikas.

Rådet för utvärdering av läkarnas kompetensutveckling anser att det i fråga om utbildning som helt eller delvis finansieras av kommersiella kretsar rekommenderas att

- utbildningens mål är att förmedla yrkesfärdigheter och vetenskaplig kunskap

- utbildningen ordnas av en läkarorganisation, ett universitet eller en verksamhetsenhet i hälso- och sjukvården

- en läkarorganisation har kontrollen över utbildningens innehåll

- finansieringen från företaget bör gälla allmänna kostnader genom den arrangerande organisationen

- gästfriheten vid utbildningsevenemanget bör följa en måttlig nivå

- de kommersiella företagens ekonomiska stöd skall vara öppet synligt i kursens program.