Redan Aristoteles visste att etiken är läran om det goda livet. Ars vivendi är konsten att leva. Detta liv är sårbart, obeständigt och begränsat i tid och rum. Det mänskliga livet bär liksom alla andra organismer den biologiska döden inom sig. Etiken innebär därför lika mycket läran om den goda döden. Ars moriendi är konsten att dö. I den goda konsten att leva ingår förberedelsen för och inövningen i konsten att dö. Denna allmänna regel och relation i förhållandet mellan liv och död har fått råda under många hundra år men har på senare tid alltmer blivit ifrågasatt.