Läkarförbundets styrelse sammanträdde den 28 maj och beslöt bl.a. att till världsläkarförbundet WMA inlämna en motion om att sjukdomar inte skall benämnas efter namn på orter. Det är professor Kauko Kouvalainen som tagit upp frågan i förbundets etiska utskott som sedan inkommit med sitt förslag till styrelsen.

Många sjukdomar har fått namn efter den ort där de först blivit upptäckta. I Läkarförbundets motion påpekas att de aktuella sjukdomarnas spridning mycket sällan begränsas till bestämda områden. I förbundets motion konstateras att sjukdomar inte borde namnges så att namnet kan kränka eller ha en negativ inverkan på personer, samfund eller områden.

Principer för flyktingsjukvård

Styrelsen antog WMA:s resolution om hälso- och sjukvård av flyktingar som antogs vid WMA:s generalförsamling i Ottawa i oktober 1998. Resolutionen fastställer att:

1. Läkare är skyldiga att ge adekvat vård oberoende av patientens medborgerliga status. Ingen regering får neka patienter rätt till vård eller ingripa i läkarnas skyldighet att ge patienter adekvat vård.

2. Läkare får inte tvingas att delta i bestraffning av eller rättsliga åtgärder mot flyktingar eller att utföra medicinskt ogrundade undersöknings- eller behandlingsåtgärder, t.ex. ge lugnande medel för att underlätta deportation från landet.

3. Läkare måste få tillräckligt tid och resurser för att kunna undersöka asylsökande flyktingars fysiska och psykiska kondition.

Utlåtande om utbildning av psykoterapeuter och om läkarstuderandes rätt att sköta läkaruppgifter

Social- och hälsovårdsministeriet hade begärt förbundets utlåtande om ett förslag till ändring av förordningen om yrkesutbildade personer i hälso- och sjukvården. Initiativet till ändringen kommer från rättsskyddscentralen för hälsovården (TEO). Enligt det aktuella förslaget skall bl.a. med utbildning som leder till psykoterapeutyrket avses av TEO godkänd minst treårig enhetlig psykoterapiutbildning som omfattar teoretisk utbildning, handledning och egen psykoterapi med anknytning till den psykoterapiform det gäller (t.ex. familjeterapi, kognitiv terapi, psykoanalytisk psykoterapi).

I förbundets utlåtande framhålls bl.a. vikten av att TEO även skulle registrera psykoterapeuter enligt terapiform och att ett sådant system borde införas i samband med den nu aktuella författningsändringen. Detta skulle också förbättra patientens ställning som köpare av tjänster.

Samtidigt borde enligt förbundets mening förberedelser också inledas för en registrering av utbildarkompetens i psykoterapi. Läkarförbundet har redan tidigare inrättat särskilda kompetenser i psykoterapi och barnpsykoterapi och motsvarande kompetenser för utbildare i psykoterapi.

I fråga om medicine studerandes rätt att verka i läkaruppgifter innehåller ändringsförslaget vissa preciseringar som enligt förbundets mening motsvarar nuvarande praxis samt kommande reformer av den medicinska undervisningen. Förbundet konstaterar också att det är motiverat att det grundläggande kravet på minst fyra studieår bibehålls.

I utlåtande framhåller förbundet dessutom att lagstiftningen om yrkesutövning borde förnyas så att läkare efter legitimationen får tillbaka de rättigheter som tidigare gällde för legitimerade läkare. Den särskilda utbildningen i allmän praktik som nu knutits till rätten att självständigt verka som allmänläkare borde endast reglera heltidsarbetande allmänpraktikers förhållande till det nationella sociala trygghetssystemet, vilket varit den ursprungliga avsikten med EU-direktivet 86/457.