Läkarförbundets fullmäktige godtog inte avtalsbud men vill ha förhandlingslösning
Vid fullmäktiges höstmöte den 8-9 december förkastades Kommunala arbetsmarknadsverkets förslag till nytt läkaravtal enhälligt eftersom det inte erbjöd någon lösning på de viktigaste problemen i jourersättningstvisten. Avtalsförslagets ekonomiska ramar ansågs dock tillfredsställande. Däremot hade arbetsgivarparten inte velat gå med på någon central överenskommelse om en veckas arbetsperioder som grund för jourersättningarna.
Avtalet om att förnya jourersättningarna träffades i januari 1995 mellan Läkarförbundet och Kommunala arbetsmarknadsverket. Då rådde enighet mellan parterna om att jourersättningarna skall beräknas utgående från en normal 37-timmarsvecka. Enligt avtalet ersätts arbetad tid under jour med enkel timlön under de tre första jourtimmarna i veckan, för följande fem timmar betalas timlön förhöjd med 50 % och för därpåföljande timmar höjs timlönen med 100 %.
Under våren och försommaren var det emellertid många sjukhus som trodde att jourersättningarna skulle stiga brant och slog larm till arbetsmarknadsverket. Det ledde till att KA i juli helt överraskande utfärdade ett cirkulär (A 50/95) där verket rekommenderade att den arbetsperiod som beräkning-en av jourersättningen grundar sig på förlängs till tre eller fyra veckor. I de flesta fall utplånas då progressionen i jourersättningarna. Läkarna kände sig dragna vid näsan men KA vägrade trots Läkarförbundets krav att dra tillbaka de utfärdade anvisningarna. Denna tvist var även orsaken till att Läkarkartellen i september inte anslöt sig till den inkomstpolitiska uppgörelsen eftersom det hade inneburit två års fredsplikt.
Eftersom kärnan i jourtvisten var den befarande kostnadsökning-en beslöt parterna att i samråd snabbt utreda kostnadsfrågan. Undersökningen av jourersättningarna före och efter reformen gjordes i november och visar att kostnads-ökningen varit i genomsnitt 10 % och inte alls så hög som hävdats på arbetsgivarhåll. Parterna blev också eniga om att undersökningen visar att kostnaderna inte utgör något problem då det gäller att fullfölja jourersättningsavtalet. Kommunala arbetsmarknadsverket vägrade dock att avtala centralt om att beräkningsgrunden för jourersättningarna skall vara en vecka och ville att frågan skulle avgöras lokalt. KA menade att verket saknar fullmakter att avtala centralt om arbetsperiodernas längd.
Svårt avgörande för fullmäktige
Läkarförbundets fullmäktige diskuterade förhandlingsläget och avtalsförslaget i sex timmar under själva mötet innan det enhälliga beslutet fattades att förkasta förslaget. Kommunala arbetsmarknadsverkets avtalsbud gavs den 8 december eller samma dag som fullmäktigemötet inleddes. Förslaget var i stort sett överensstämmande med det förslag som avvisades i september. Nytt var dock att kostnadsnivån för jourersättningsreformen fastställdes till 32 miljoner mark. Grundersättningarna för jour skulle enligt avtalsförslaget sänkas men i stället utbetalas även under arbetad tid. För övrigt skulle läkarna anligt avtalsbudet ha fått alla de allmänna förhöjning-ar som ingick i den inkomstpolitiska uppgörelsen. Styrelsen sammanträdde före fullmäktigemötet för att ta ställning till avtalsbudet men beslöt att för fullmäktige föreslå att förhandlarnas avtalsbud inte godtas.
I den långa debatten om jourfrågan konstaterades bl.a. att arbetsgivaren lokalt har rätt att besluta om förläggningen av arbetet men att centrala avtal däremot ingåtts om kompensation för övertidsarbete beträffande många andra yrkesgrupper. Om jourersättningens beräkningsperiod skall avgöras lokalt kommer läkarnas jourersättningar att framdeles variera sjukhusvis och förbundet tvingas då förhandla lokalt med varje sjukvårdsdistrikt om frågan.
Å andra sidan underströks i diskussionen att jourersättningstvisten borde lösas genom förhand-lingar i synnerhet som kostnaderna för reformen inte utgör något problem. Tvisten gäller en struntsumma på riksplanet medan KA:s linje för enskilda läkare kan leda till orimliga försämringar av jour-ersättningarna. Om tvisten inte löses före årsskiftet försvåras Läkarkartellens anslutning till den inkomstpolitiska uppgörelsen och det sågs å andra sidan inte heller som ett önskvärt alternativ att ta konflikt i frågan. Fortgående lokala tvister om jourersättningsfrågan blir tunga att hantera på fältet och ödelägger arbetsatmosfären på sjukhusen.
Hälsocentralläkarna vädjade visserligen i fullmäktige för att avtalet skulle godkännas men lovade sitt fulla stöd för strävandena att finna en för sjukhusläkarna till-fredsställande lösning i jourersättningsfrågan. Fullmäktige beslöt också enhälligt förkasta avtalsbudet då det framgick att sjukhusläkarna inte kunde acceptera det.
Nya hedersmedlemmar
Fullmäktige beslöt kalla professor Lauri Autio och professor Erkki Kivalo till nya hedersmedlemmar i Läkarförbundet. Lauri Autio verkade som förbundets ordförande åren 1973-75 och har under en lång period varit ledamot av såväl etiska utskottet som förtroenderådet. Erkki Kivalo, f.d. generaldirektör för medicinalstyrelsen, har verkat som ordförande för förbundets förtroenderåd sedan 1984.
Björn Eklund återvald
Björn Eklund från Helsingfors omvaldes enhälligt till förbundet ordförande år 1996. Också förbundets ena vice ordförande Kati Myllymäki från S:t Michel omvaldes och till ny vice ordförande efter Juha Metso som lämnar styrelsen valdes styrelseledamoten Risto Ihalainen från Vanda. Ny styrelseledamot blev Anne Santalahti från Riihimäki, som valdes för det återstående året av Risto Ihalainens mandatperiod. I tur att avgå från styrelsen var denna gång Hannele Heine, Tammerfors, samt Kari Pylkkänen och Pekka Saarinen från Helsingfors. Alla tre återvaldes enhälligt.
Liten höjning av medlemsavgiften
Fullmäktige beslöt godkänna en höjning grundavgiften från 2080 till 2120 mark för år 1996. Verksamhetsplanen och budgeten för 1996 fastställdes. Förbundsordföranden Björn Eklund gav en översikt av förbundets verksamhet under den senaste tiden. Fullmäktige behandlade dessutom ett förslag till mål-program på medellång sikt om läkarlöner och arbetsbundenhet.
