76172 osumaa

In memoriam Trygve Granroth 15.2.1921-28.11.2001

MKD Trygve Granroth, f.d. chefläkare vid Roparnäs sjukhus i Vasa, avled den 28 november 2001 bruten av en svår sjukdom. Trygve Granroth föddes i Jakobstad 15.2.1921 och hade således hunnit fylla 80 år. Inspirerad av sin far, kommunalläkaren i Pedersöre Gustaf Granroth, kom också Trygve att välja läkarens yrke. Trygve var en utpräglad läsbegåvning och jag minns hur han någon gång senare i livet beklagade sig över att inte ha utnyttjat sin ungdomstid mera till diverse upptåg i stället för att ha varit en ständig bokmal. Efter att ha tjänat fosterlandet under andra världskriget avlade Trygve Granroth medicine licenciatexamen vid Helsingfors universitet år 1948. Därefter specialiserade han sig på hudsjukdomar och flyttade till Vasa år 1952. Från Helsingfors hade Trygve med sig hustrun Elisabeth och förstfödda dottern Martina. Senare föddes ytterligare två barn i familjen. År 1954 disputerade han för doktorsgraden med en avhandling om hudtuberkulos, Lupus vulgaris, en fin gammal sjukdom som han brukade säga. Med sin humanistiska läggning sökte sig Trygve till Roparnäs sjukhus (dåvarande SÖD) för att under ledning av dr Gösta Bergroth börja specialisera sig i psykiatri och neurologi. Utbildningen slutfördes i Uleåborg, varefter han återvände till Vasa för att snart bli både överläkare och chefläkare. Som chefläkare var det Trygves uppgift att leda och utveckla psykiatrin i distriktet och under hans tid togs många nya behandlingsformer i bruk och den öppna vården utvecklas med t.ex. mentalvårdsbyråverksamhet förutom i Vasa också i Jakobstad och Kristinestad. Trygve var en entusiasmerande lärare för yngre kolleger och en mästare på att skaffa unga medicine kandidater som sommarvikarier till sjukhuset. Själv kom jag att första gången stifta bekantskap med min avlägsna släkting i just denna egenskap. Ett flertal av vikarierna kom senare efter avlagd läkarexamen att välja psykiatrin också i fortsättningen. Att så blev fallet var säkert till mycket stor del Trygves förtjänst. I över trettio år arbetade Trygve oförtrutet vidare för patienternas bästa. Vid sidan av tjänsten som chefläkare hade Trygve även privatpraktik, både inom psykiatri och inom hud- och könssjukdomar. Mången österbottning minns säkert med tacksamhet de råd och dåd som doktor Granroth stått till tjänst med i svåra stunder. Ända till senaste vår deltog Trygve aktivt i Vasa läkareförenings möten. Han var hedersmedlem i denna förening, där han även tidigare hade verkat som ordförande. Mycket av sin fritid ägnade han också åt frimurarverksamhet. Blev det tid över uppfylldes den förutom av familjen även av klassisk musik och schackspel. Trygves ovanligt skarpa intellekt krävde fortsatta utmaningar också efter pensioneringen. Han studerade aktivt både ryska och italienska och avlade studentexamensprov i italienska så sent som våren 1998. Rysk litteratur, speciellt Tjechov, och släktforskning låg honom varmt om hjärtat och många är de artiklar han skrev i dessa ämnen. De flesta artiklarna gavs senare ut i bokform. Sammanlagt tre böcker hann Trygve publicera. En utmärkt och omtyckt läkare, en tänkande humanist och god medmänniska är borta. Frid över hans minne.

Makeaakin makeampaa? (pääkirjoitus SLL 5/2002)

Vastikään on yksi malli löytynyt banaanikärpäsestä (6). Se nukkuu inhimilliset kahdeksan tuntia vuorokaudessa, liikkumattomana omissa maailmoissaan, ja kärsii, jos lepoa häiritään. Monen geenin ilmentymistä säätelevän CREB-proteiinin (cAMP response-element binding protein) määrä suurenee unen aikana, lopulta herättäen kärpäsen, ja pitää hyönteisen taas valveilla (6). Tämä ”herättäjäproteiini” ei kuitenkaan liene suora lääkkeiden kohde, mutta hermostoa stimuloivat lääkkeet kyllä ihmisellä kiihdyttävät sen tuotantoa neuroneissa (1). Samaan järjestelmään kuuluva adenosiini puolestaan väsyttää (1). Mm. metyyliksantiineita sisältävät lääkkeet (astmalääkkeet) ja kofeiini virkistävät muuntamalla CREB-adenosiinitasapainoa (1).

Kovempaa keppiä, makeampaa porkkanaa (pääkirjoitus SLL 5/2002)

Kenelläkään ei varmasti ole mitään kriittistä sanomista yleisperiaatteesta, jonka mukaan terveydenhuollon palvelut suunnitellaan ja tuotetaan alueellisesti toiminnallisina kokonaisuuksina, joille määritetään saatavuus ja laatutavoitteet. Samaan sarjaan mennee toteamus kunnille kuuluvasta terveyspalvelujen järjestämisvastuusta. Selvityshenkilöt pitävät myös tärkeänä sitä, että vaativan erikoissairaanhoidon toimivuus ja tasavertainen palvelujen saatavuus turvataan koko maan väestölle. Suomalainen yhteiskunta on sisäistänyt julkiselle rahoituspohjalle rakentuvat peruspalvelut ja kollektiivisen vastuun palvelujen saatavuudesta myös syrjäseuduilla siinä määrin, että mainitut periaatteet voidaan ottaa suunnittelun reunaehdoiksi.

Lääkäriliitto Fimnet Lääkärilehti Potilaanlaakarilehti Lääkäripäivät Lääkärikompassi Erikoisalani Lääkäri 2030