Kommun- och välfärdsområdesarbetsgivarna KT kräver en snabb ökning av läkarutbildningsplatserna (1). KT menar att vi i nuläget behöver 3 000 läkare till.

Antalet nybörjarplatser vid de medicinska fakulteterna har redan höjts. År 2011 togs 600 nya studerande in, ifjol var siffran redan 779. Därtill studerade inemot 1 000 finländare medicin utomlands. Av dem återvänder sannolikt största delen till Finland efter avslutade studier (2).

Idag har Finland cirka 22 000 legaliserade läkare i arbetsför ålder, och siffran stiger även med nuvarande intagningsnivå. Läkarförbundet har räknat att Finland ungefär år 2033 kommer att ha 25 000 läkare (Jukka Vänskä, muntlig uppgift), vilket ligger i linje även med KT:s bedömning (3). I Läkarförbundets kalkyler beaktas läkarnas pensioneringar, dödligheten bland läkare i arbetsför ålder, inhemska och utländska utbildningsmängder, nettoeffekten av migration bland läkare samt andelen läkarstuderande som slutför sina studier (ca 95 procent).

Är tio år en för lång tid? Är fler studieplatser verkligen till någon hjälp?

Om antagningen till de medicinska fakulteterna ökades redan nästa sommar skulle dessa ”tilläggsläkare” bli färdiga ungefär år 2029. Ifall kalkylerna håller streck innebär det att vi har 3 000 fler läkare blott fyra år tidigare än med nuvarande utbildningsplatser.

Allra sämst är förslaget att grunda en ny medicinsk fakultet. Det går inte att bara stampa fram läkarutbildning på en ny ort. Det handlar om ett mångårigt projekt, och även i bästa fall skulle de första läkarna från den nya fakulteten bli färdiga om tio år – då antalet läkare i alla händelser redan ökat med 3 000.

På ett seminarium den 15 februari presenterade social- och hälsovårdsministeriet sitt nyligen påbörjade program för social- och hälsovårdspersonalens tillräcklighet och tillgänglighet (4). I programmet ingår en bedömning av utbildningsbehovet. Också läkarbehovet växer de kommande åren, men inte i oändlighet. Enligt Statistikcentralens prognos börjar Finlands befolkning krympa år 2034, samtidigt som den visserligen också blir äldre (5). I det skedet har läkarantalet dock redan ökat med ovannämnda minst 3 000.

Läkarna blir stadigt men långsamt fler och processen är svår att påskynda med extra gärder. Är det värt att strama åt tidtabellen med fyra år, ger det tillräcklig nytta?

Fler läkarstuderande kräver en kännbar ökning också av utbildningspersonalen. Redan nu är undervisningsgrupperna för stora. Enligt Läkarförbundets färska studie har grupperna typiskt tio studerande, medan de flesta studerandena föredrar högst sex (6).

I för stora grupper blir patientmötet och övningen i kliniska ingrepp lidande jämfört med grupper av rimlig storlek – vilket en grupp på tio studerande inte riktigt kan anses vara.

Läkarförbundet motsätter sig inte en måttlig ökning av utbildningsmängderna men förutsätter att också utbildningsresurserna då utökas (7). Förhoppningsvis kommer det att ske. Med brådska och utan tilläggsresurser lönar det sig inte att utbilda fler läkare som till följd av att undervisningsgrupperna då blir ännu större får sämre utbildning än idag.

Vissa saker kräver tålamod. Att öka antalet läkare är förmodligen en sådan.