De tackade oss nästan för att ha räddat deras liv... Marken var redan snötäckt. Då vi förde familjer med buss till Aura var det sen kväll och vi körde i diket. Då tänkte jag: ack, arma människor...

Så skildrade Röda Korsets biträdande generalsekreterare Gunnar Rosén de chilenska flyktingarnas ankomst till Finland 1973 (1). Det var första gången Finland tog emot flyktingar genom ett politiskt beslut.

Ifjol tog Finland emot 5 827 nya och 886 förnyade asylansökningar. Antalet kvotflyktingar för innevarande år är 1 050 (2).

Regeringsförhandlingarna pågår fortfarande, men klart är att en borgerlig regering stramar åt den humanitära migrationen. Också u-hjälpen kommer då att skäras ner.

I förhandlingarna har migrationen kategoriserats. Skadlig migration definieras som migration som ökar skattebetalarnas börda och orsakar samhälleliga problem. En utlänning duger för Finland endast om hen med sitt arbete höjer finländarnas materiella välstånd.

Vår internationellt ansvarsfulla, humanitärt tänkande stat som respekterat mänskliga rättigheter håller på att bli sorgligt egoistisk.

Klart att humanitär migration kostar.

Det ska den göra. Det handlar om att hjälpa nödställda.

Också u-hjälp kostar. Så ska det vara. Det är ett sätt att hjälpa nödställda och försöka undvika en situation där de tvingas söka asyl.

Finland har ratificerat FN:s flyktingkonvention, FN:s konvention mot tortyr och FN:s konvention om barnets rättigheter. Regeringsförhandlarna har försäkrat att Finland trots nedskärningar alltjämt står bakom konventionerna, men det finns inte skäl att strama åt de humanitära insatserna. Nödställda barn ska hjälpas på ort och ställe, och om deras säkerhet är hotad ska de få komma till Finland.

Staten ska även se till att de som kommer hit också kan få hjälp.

Läkarna har på etiska grunder utfäst sig att hjälpa. Beträffande hälsovårdstjänster för papperslösa är lagreformer under beredning, men hjälpen till dem som lidit allra mest sker ofta med projektfinansiering.

Ett exempel är tortyr – den mest förödande upplevelsen en människa kan ha utan att mista livet.

Tortyr och krigstrauman påverkar hela familjen; offrens barn kan få liknande symtom som sina föräldrar. Utan behandling kan de nedärvas i tredje led. Behandlingen tar sikte på att flyktingar och traumatiserade invandrare integreras i samhället.

Den enda nationella aktören på området är Centret för psykotraumatologi. Det har varit verksamt i tjugo år med hjälp av projektfinansiering.

Verksamheten har varit fragmentariskt och svårförutsägbar. I december sinade finansieringen för barn, unga och krigstraumatiserade. Tjänsterna produceras nu med Diakonissanstaltens medel.

FN:s konvention mot tortyr förbjuder tortyr och förpliktar medlemsstaterna att erbjuda tortyroffer vård och så fullödig rehabilitering som möjligt.

Migrationen till Finland får inte förvandlas till egoistisk import av låglönearbetskraft. Hjälpen till flyktingar är förknippad med djupare värden som också i regeringsförhandlarna bör tas ad notam.

Likaså är det viktigt att notera att läkarna behöver tillräcklig och kontinuerlig finansiering för sitt hjälparbete.