För ett par veckor sedan fick jag på jobbet besök av förbundets servicekoordinator Maire Sillanpää.

Hon hade fått två telefonsamtal från Kari Vanamo i Kuopio. Han hade deltagit i Åbokursens 1973 femtioårsfest i Esbo. Där hade man startat en insamling för att hjälpa Gaza.

Vanamo ville utmana andra årskurser att delta. Han frågade om de kunde få in en annons för det i Läkartidningen.

Självfallet. Vi lovade den som pro bono.

Gazakrisen är en ohygglig katastrof. Gränserna för det humana har överskridits då även det största sjukhuset i Gaza, Al-Shifa, förvandlats till ett slagfält. Läkarnas arbetsplats, ett hjälpcentrum och civilbefolkningens enda tillflykt har svikit. Barn och vuxna befinner sig mitt i krigshandlingarna, utan läkemedel, vatten eller el, utan hopp om vård.

Civilbefolkningen skyddas i krissituationer av Genèvekonventionerna. En central princip är att sjukvårds- och hjälpverksamhet är neutral. De ska skyddas och skyddsbeteckningarna respekteras. Med andra ord även sjukhus.

Skyddet är inte ovillkorligt.

Om ett sjukhus exempelvis inkvarterar krigare eller förvarar vapen förvandlas det till ett militärt mål (1). En avfyrad raket från parkeringsplatsen är tillräckligt för att göra röda korset till en legitim siktpunkt.

Den anfallande parten måste dock varna om sina avsikter. Då kan de militära aktiviteterna i sjukhuset avslutas och de civila evakueras. Angriparen måste också se till att de skador som drabbar civila inte är oproportionerligt stora i förhållande till den militära nyttan.

Principerna är klara, men i det levande livet krossas de under larvfötter, som vi sett i Gaza.

År 2019 dokumenterades över 1 200 våldsdåd mot medicinska lokaler och transporter samt anställda och patienter i över tjugo länder (2). Inte ens experterna kan säga om Israel eller Hamas har brutit mot internationell rätt i Al-Shifa eller inte.

Vad återstår? Måste vi böja oss för hemskheterna? Är lagar onödiga?

Icke så, säger Röda Korset. Och erinrar om att angrepp ofta motiveras med undantag från den humanitära lagen. Samtidigt meddelas att lagarna accepteras (2). De kan alltså vara till hjälp.

Det offentliga fördömandet av brott spelar en nyckelroll. Det är viktigt att hålla fast vid lagarna, att diskutera dem och att betona dem vid varje kris.

Därtill behövs internationell praxis för hur incidenter ska undersökas och skyldiga bestraffas.

Allt detta är fjärran från Esbo och Åbo.

Ett tjugotal läkare insåg dock gräsrotsnivåns betydelse. Den som stöder civila, hjälper kolleger i svåra situationer eller ger humanitär hjälp sänder samtidigt ett budskap om vad den anser om Gaza, Ukraina, Syrien och motsvarande fall.

Vem antar utmaningen: hakar andra årskurser på?

I Esbo valde man att stödja Läkare Utan Gränser. Det finns också andra.