Hälsovårdskoncernen Mehiläinen publicerade i början av månaden information om sjukfrånvaro bland sina företagshälsovårdskunder (1).

Under januari-oktober 2022 var sjukdagarna per arbetstagare 10,5 procent fler än året innan. Uppgifterna bygger på material om 550 000 personkunder inom företagshälsovården.

Om Mehiläinens siffror berättar om en allmän trend – vilket det inte finns skäl att ifrågasätta – har arbetsmängden inom hälsovården vuxit kännbart. Liksom även arbetsgivarnas sjukfrånvarokostnader.

Corona- och luftvägsinfektioner är uppenbara orsaker.

Sjukdagarna på grund av dem tredubblades. Antalet påbörjade 4–10 dagars frånvaroperioder var rentav 3,5 gånger fler än året innan.

Trots att ökningen är förbluffande och dess främsta orsak uppenbar är verkligheten bakom statistiken mer komplicerad.

Under det första pandemiåret skedde inte någon ökning av sjukdagarna (2). En faktor som starkt har påverkat den ökning som sedan följde är den temporära ändringen av sjukförsäkringslagen. Den fick arbetstagarna att begära intyg för dagpenning vid smittsam sjukdom.

Också en annan, svårare mätbar trend har spridit sig på arbetsplatserna.

Gränsen för anmälan om sjukdom har förskjutits och gränsen för sjukfrånvaro har blivit oklarare. Många som förr skulle ha varit sjuklediga har fortsatt att jobba hemma på distans trots att de inte är helt friska.

Trenden är delvis bekymrande.

Plikttrogna människor kan lätt uppleva att de inte helt kan låta bli att arbeta även då det finns goda skäl för det. Prestationskravet består trots att varken kropp eller själ är helt i skick. Det kan ha allvarliga konsekvenser.

Här måste arbetsgivarna agera klokt. Att kräva eller i tysthet acceptera att en icke fullt frisk anställd sköter sitt jobb kan vara ekonomiskt lockande, men får motsatt effekt på lång sikt, såsom lång sjukfrånvaro på grund av utmattning.

Behovet av sjukledighet ska bestämmas av en läkare.

För att det ska vara möjligt måste atmosfären på arbetsplatsen vara sådan att arbetstagaren utan samvetskval kan uppsöka läkare.

Lindriga förkylningar är en annan sak. I sådana fall behöver inte hälsovården kontaktas. Enligt THL:s rekommendation hör coronainfektioner med lindriga symtom till samma kategori (3).

Vad dem beträffar kan man på arbetsplatserna gott återgå till den praxis som rådde före coronan så att sjukfrånvaro kan anmälas en dag i sänder.

Distansarbetet har också skapat en möjlighet som förhoppningsvis får spridning.

En icke fullt frisk anställd kan tillåtas arbeta hemma på deltid, efter kondition och eget omdöme. Då hopas inte arbetena till en hög som väntar på att åtgärdas, liksom vid full sjukledighet. Arbetstagaren är inte närvarande på arbetsplatsen och smittar således inte andra.

Gränsen för när en anställd känner sig tillräckligt sjuk för att ta full sjukledighet får dock inte ruckas.

Detta gäller även läkare. Av läkarna lider 20–50 procent av symtom på utbrändhet (4). Läkaryrket är krävande.

Det bör företagshälsovården och läkarna beakta.