Blankettraseri el. hur man helst inte skall göra!
Den under årens lopp uppbyggda privata hälsovårdssektorn med läkarcentraler och -stationer och inströdda enskilda praktiserande läkare har naturligtvis generat en brokig flora av olika remiss- och laboratorieblanketter. Man förstår att Folkpensionsanstalten inom ramen för sjukförsäkringen eftersträvat ett enhetligare och förenklat system för handläggning av ersättningsärenden. Sedan gammalt hade man egentligen bara den gamla läkarkvittensen från sjukförsäkringens barndom, liten och ynklig till formatet men trots detta med många rutor att kryssa för och i, men dock försedd med en självkopierande del som utmärkt gick att använda som verifikat i bokförings (och skatte-) sammanhang. Därtill fanns det likaså futtiga tvådelade remissblanketter som kunde förmedla information, som inte var avsedd for byråkraternas ögon, till remissinstansen för ex. röntgenundersökningar. (Remissblanketten till fysikalisk vård hade man redan för någon tid tillbaka förbättrat så att man nästan måste vara specialist i fysiatri för att kunna fylla i den korrekt).
