In memoriam Krister Nordström 20.2.1922-10.4.2004
Medicine och kirurgie doktor Krister Mathias Nordström avled den 10 april 2004 i en akut sjukdomsattack i en ålder av 82 år. Med honom har en fin representant för den vårdande läkarkåren gått ur tiden. Krister Nordström var född i Helsingfors den 20 februari 1922 av folkskolläraren Einar Nordström och författaren Lilli Forss-Nordström. Han blev student från Grankulla svenska samskola 1940. Genast efter studentexamen inledde han studier för den s.k. medico-fil.-examen, som då ännu fordrades för inträde i medicinska fakulteten, men dessa blev avbrutna när fortsättningskriget inleddes 1941. Under kriget tjänade han först som sanitetsunderofficer men efter att ha genomgått officersskolans kurs UK/56 1943 blev han plutonchef i IR 13 på Svirfronten - han erhöll Frk4 1944 och avancerade efter kriget till premiärlöjtnant. Medico-fil.-examen hade han fått undan när han vann inträde i medicinska fakulteten i december 1944 och var sålunda en av de 80 som inledde sina studier inom fakulteten i januari 1945, den första medicinarkursen efter kriget. Han blev medicine kandidat 1946 och medicine licentiat 1950. Intresse för lungsjukdomar och den ännu då förhärskande lungtuberkulosen förde honom till engagemang inom denna del av sjukvården och lungsjukdomarna kom sedan att bli hans främsta specialitet. Snart efter licentiat examen blev han läkare vid Högåsens sanatorium och Kristinestads tuberkulosbyrå 1951-1953, därnäst underläkare vid Östanlid sanatorium 1952-1954 och därefter vid Nummela sanatorium 1954-1957 där han gjorde andningsfysiologiska studier på patienter, vilka ledde i en avhandling om blodförändingar i samband med nedsatt syretillförsel, med vilken han erhöll medicine och kirurgiedoktors grad 1957. Året därpå blev han specialist i lungsjukdomar och tuberkulos. På den tiden tillerkändes man av Finlands Läkarförbund specialitet inom vissa medicinska områden efter att ha tjänstgjort på någon specialklinik även utanför universitetsväsendet om denna förestods av någon erfaren läkare som var tillräckligt kompetent att undervisa inom sin egen specialitet. På detta sätt fick Krister, efter att ha tjänstgjort på Diakonissanstalten i Helsingfors som assistentläkare under prof. Lauri Kalaja vid avdelningarna för invärtes sjukdomar från 1957, specialitet även inom området för invärtes sjukdomar 1960, vilket var ett viktigt komplement till hans tidigare specialitet. Sitt livsverk som läkare kom han att göra på Diakonissanstalten, efter assistentskapet som slutade 1962 var han avdelningsläkare till 1975 och efter två år som biträdande överläkare var han från 1977 avdelningsöverläkare ända till sin pensionering 1987. Efter doktorsavhandlingen 1957 publicerade han ännu några studier över bl.a. lungfunktionen hos lung-hjärtpatienter, lupus erythematosus hos tuberkulospatienter och Pickwick-syndromet vid fetma, men den praktiska läkarverksamheten, att sköta och hjälpa sjuka människor, tog överhanden. Vid sidan av sin verksamhet som sjukhusläkare upprätthöll han också en omfattande privatläkarmottagning på Diakonissanstalten allt från 1957 då han kom till sjukhuset ända till 2002, ännu långt efter det han avslutat sitt arbete på avdelningarna - patienterna kom från när och fjärran. Det blev på detta sätt mycket långa arbetsdagar från tidigt på morgonen till sent på kvällen. Han var en mycket kunnig och ansvarskännande praktiker med skarp klinisk blick och med sitt lugna, empatiska ock bestämda väsen, som ingjöt förtroende och trygghet, var han omtyckt av sina patienter. Han följde väl med vad som hände inom facket genom litteraturen och på specialistföreningarnas möten. Han deltog också i Finlands Läkarförbunds Läkardagar och under en lång följd av år var resan till Svenska Läkaresällskapets årliga Riksstämma i Stockholm en givande och stimulerande händelse. Krister var en anspråkslös person, han var en god kamrat, så i krigsförband så även bland kollegorna efter kriget, alltid med en viss glimt i ögat och något skämtsamt uttalande. Musik och främst körsång var ett stort intresse. Under tiden i Österbotten i början av 1950-talet deltog han aktivt i körverksamhet. Föräldrahemmet hade varit fyllt av musik, man sjöng och spelade violin och piano. Mången kanske ännu minns hans bärande tenor som Magistern i Gluntarne, som han ibland framförde tillsammans med ett par studiekamrater på Medicinarklubben Thorax' möten. Ett annat intresse ej att förglömma var ishockeymatcherna där han höll på HIFK. Han läste mycket och särskilt var det aktuell litteratur inom politisk och krigshistoria. På sommarberget växte det upp ett klippväxtparti som han tillsammanns med sin hustru Else-Maj omhuldade. Krister sörjes närmast av barn och barnbarn, samt av släktingar, vänner och många patienter.
